Det är bara två veckor kvar till påsk med det är inte en påskhare jag menar:). När jag springer brukar jag ibland "jaga" andra i spåret utan att de vet om det. Jag letar upp en lämplig "hare" ett par hundra meter framför och helt enkelt jagar denna person tills jag kommer förbi. Man kan jaga flera "harar" under samma löptur eller sikta in sig på en riktig svår jagad som man får kämpa med. Jag tror inte jag är ensam om detta. För visst har ni nån gång sett en person framför er i spåret och tänk: -jag måste springa förbi hen. Och sen gett allt för att komma förbi. Har jag rätt? Idag var det min sambo Marko som fick bli hare. När det var ca 1.2 km kvar av rundan så ökade han tempot i en backe och jag hamnade lite efter. När jag kom upp var han kanske hundra meter framför mig och jag började jaga. Jag ökade farten och knappade in meter efter meter tills jag kom förbi med ca 200 meter kvar av spåret. Det roliga är att han inte hade en aning om att han var med i min "hare-lek".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar