Varför ska det vara så svårt att låta bli de där förbannade kolhydraterna! När jag väljer mina tillfällen att äta kolhydrater så är det vid t.ex kalas. Jag bestämmer mig långt innan att då, då ska jag unna mig en kaka, tårtbit eller vad det nu kan vara. Tror ni jag håller mig vid EN kaka? I helgen firade vi Alexander(sambons son) som fyllt 13 år. Han hade piratfest för sina klasskompisar och det bjöds på kycklingklubbor, hembakat bröd, vitlökssås, tårta, döskallekakor, godis, chips, läsk. Jag hade sagt till mig själv att om jag kände för att ta en kaka så skulle jag ta EN kaka. Och vad gjorde jag? Jo jag tog en kaka men det slutade inte där. Det blev såklart både bröd, tårta, chips och godis. Det fortsatte även på söndagen! Och hur mår jag idag? Jag känner mig äcklig, tjock, deppig, magen ska vi inte tala om hur den mår. Så varför fortsätter jag att "unna" mig när jag vet att jag bara kommer att må dåligt efteråt? När jag håller mig till lchf så mår jag toppen! Har aldrig mått så bra som jag gör då! Det är väl bara att acceptera att man är beroende av socker helt enkelt. Vill jag unna mig socker nångång så vet jag att jag mår dåligt i 3 dagar efteråt innan kroppen tagit hand om allt gift som jag utsatt den för. Är det värt det?
