Bananplättar m frukostkrydda

Bananplättar är så gott och passar perfekt till frukost eller lättare lunch. Måns gillar plättarna jättemycket. För några dagar sen testade jag att krydda plättarna med ekologisk frukostkrydda från Spicemaster och gud så gott det blev! Har man inte frukostkryddan så kan man krydda själv med kanel, kardemumma och vaniljpulver.

Bananplättar m frukostkrydda

ca 6-7 st

2 ekologiska ägg

1 ekologisk banan

½-1 tsk frukostkrydda

smör att steka i

Mixa till en smet och stek plättar. Jag hade mosad banan och hallon till.

Jag är rädd

Igår kväll var det många tankar som cirkulerade i huvudet. Kollade på "tillsammans mot cancer" galan och grinade mig igenom den som många andra. Efteråt så kunde inte tårarna sluta. Jag grinade i sängen medans min sambo höll om mig. Jag är rädd. Rädd för vad provsvaret efter operationen ska visa. Rädd för att de har hittar något mer. Rädd för att jag ska behöva strålning. Rädd för att jag ska behöva cellgifter. Rädd för att jag kommer gå att oroa mig hela tiden även om provsvaren inte visar något. Tänk om den kommer tillbaka? Hur går man vidare? Läkarna säger att de "tror" att jag är färdigbehandlad men vi vet ju inte säkert innan provsvaren har kommit. Det är SÅ jobbigt att vänta på provsvaren. Jag har tid hos min läkare den 13 nov OM provsvaren har kommit. Annars flyttar han fram den. Hoppas verkligen att svaren har kommit så jag slipper vänta ännu längre.

Första träningspasset

Nu har det gått 3½ vecka sedan jag opererades och jag har börjat smyga igång med styrketräning. Första passet igår och det var så roligt. Jag börjar verkligen från början. Kroppen är inte alls som den var innan operationen. Kan inte göra ett vanligt utfall ens utan måste hålla i mig i något när jag gör det. Balansen är noll och höger ben släpar lite så jag tror att det är därför jag inte kan göra utfall riktigt än. Vet inte om de kommit åt någon nerv under op och att det är därför högerbenet inte hänger med riktigt. Första veckorna kunde jag inte lyfta högerbenet själv om jag låg ner utan var tvungen att hjälpa till med armarna. Men nu kan jag det men får kämpa.

Jag började med över 1 timmes promenad och avslutade med styrkeövningar hemma. Jag gjorde magtunnel 3x20s, rygglyft 3x20, bicepscurl 3x8 och knäböj 3x10. Inte mycket men som sagt jag börjar från början nu och vill inte pressa kroppen för mycket än. Och jag kan säga att jag har träningsvärk av detta lilla idag;). Jag kommer sträva efter att köra styrka varannan dag och ta promenader varje dag. Men det gäller att lyssna på kroppen. Den har gått igenom en stor operation och är inte helt läkt på insidan än så det blir att skynda långsamt.

Microbröd

Microbröd är ett av de första lchfbröden jag testade när jag började äta lågkolhydratskost för ca 4 år sedan. Det är riktigt gott och går fort att göra. Senaste veckan har jag gjort microbröd flera gånger och då rostat det, supergott! Jag rostar det 2 ggr för att få det riktigt frasigt. Det går bra att halvera receptet om du bara vill ha ett bröd. Variera brödet med att tillsätta t.ex lite nötter/frön. Tranbär är gott och ha i också.

Microbröd

2 st

2 ägg

1½ dl mandelmjöl

1 tsk fiberhusk

1 tsk bakpulver

salt

Blanda till en smet och fördela i 2 formar. Jag använder glasformar från IKEA. Micra i ca 2 min. Låt svalna lite och dela brödet så det blir en över och underdel. 

Gott med mycket bregott och ost på!

Kurator & Berätta för Måns

Idag har jag äntligen varit hos en kurator och pratat. Har tänkt länge på att jag ska göra det med det har inte blivit av. Tiden har liksom bara flugit iväg. Men nu är jag ju hemma hela dagarna så nu finns all tid i världen. Marita på kvinnokliniken som jag träffade var helt underbar. Att jag väntat så länge på att gå. Känns skönt att prata med någon utomstående också och inte bara "belasta" mina vänner med mitt prat, för prata det måste jag och gör det så ofta jag kan. Det är ett sätt för mig att bearbeta allt som hänt och händer. Ska dit om 2 veckor igen.

Jag berättade för Måns om cancern idag. Jag har funderat länge på om/när jag ska berätta. Men Marita fick mig att inse att det bästa är att berätta för barnen så de är delaktiga i vad som händer. Måns har ju vetat om att jag har haft något "i magen" som inte ska vara där och att jag har opererat mig. Men idag fick han veta att det är cancer och jag förklarade vad det är för något. Han tog det bra, ryckte typ bara på axlarna och sa ok. Får se om det kommer frågor lite senare när han har fått fundera lite.

Äntligen måndag

Äntligen måndag. Ny vecka, nya möjligheter. Eller vad säger ni? På onsdag är det 3 veckor sedan jag opererades. Tänk vad tiden går fort. Efter 3 veckor får jag börja styrketräna lite smått och det ska bli så roligt! Idag blir det promenader. Har nu på morgonen gått med Måns till skolan så jag har redan avverkat 2 km. Efter lunch ska jag till sjukgymnasten för lymfmassage och då blir det 4 km fram och tillbaka. Sen hämta Måns från skolan och då blir det 2 km till. Så sammanlagt blir det 8 km idag:)

Frukosten idag blev paleokräm av avokado, banan, mango och hallon. Toppade krämen med kokoschips och Morning Wellness från Spicemaster. Den innehåller kanel, gurkmeja, kardemumma och ingefära. En mix av kryddor som är kända för sina antiinflammatoriska och/eller antioxidantiska egenskaper. Gurkmeja sägs ju vara naturens egna cancermedicin så jag kryddar med gurkmeja så mycket jag kan. Att den ingår i en så god kryddmix gör det hela mycket enklare för bara gurkmeja är ju inte så gott...

Fajitakryddade Sötpotatisklyftor

I torsdags så testade jag att krydda sötpotatisklyftor med fajita kryddmixen som jag fick hem ifrån Spicemaster. Det visade sig vara en riktig hit! Gud så gott det blev. Sambon och bonussonen sa att det var det godaste de ätit på länge och det stämmer verkligen. Nu har vi riktiga pommes! Spicemasters kryddor är 100% kryddor helt utan socker, salt och andra tillsatser. Ekologiskt såklart. Finns att köpa på vissa ICA, Willys m.m eller via Spicemaster.

Fajitakryddade Sötpotatisklyftor

4-6 port

2-3 sötpotatisar

ca 40 g smält smör

1½ msk fajita kryddmix

ev salt

Skala sötpotatisen och skär dem i klyftor. Blanda kryddmixen med det smälta smöret och häll över potatisen. Blanda väl. Rosta i ugnen ca 30 min på 175 grader(varmluft). 

Vi åt sötpotatisen med lövbiff(gräsbetes), halloumi och bea och det var fantastiskt gott!

Promenad med Måns

Idag tog jag och Måns en promenad ner till Schysst ekobutik som ligger på Öster Mälarstrand här i Västerås. En hel butik med bara ekologiska saker, himmelriket för mig. Bor ni i Västerås tycker jag absolut ni ska besöka den. Vi passade på att fylla förrådet med bla te och kokoschips. Måns fick en klubba, det är ju lördag och han får lördagsgodis. Inte mängder utan något litet brukar han få ibland. Vi har alltid nötter och mörk choklad hemma så han brukar nöja sig med det. Men ibland vill han ha "riktigt godis" och då väljer jag ekologiskt till honom. 

Vi passade på att ta en lite längre promenad när vi skulle gå tillbaka så promenaden slutade på 4 km. Jag märker att det går lättare och lättare att gå för varje dag och idag var jag inge svullen efteråt heller. Skönt att lymfbehandlingen ger resultat.

Vänner & svåra besked

När man går in i en svår period i livet som t.ex som jag när jag fick besked om att jag har cancer, så är det inte ovanligt att nära vänner har svårt med det. De vet inte hur de ska hantera det. Jag vet själv med mig att jag tycker det är svårt att veta vad man ska säga om t.ex en väns närstående har gått bort. Man vill finnas där för personen men man vill inte vara påträngande, man tror att personen som drabbas vill vara ifred och man vill inte störa. Men det är ju ofta helt fel. Det har jag insett nu. Jag har flera vänner som knappt hört av sig som jag trodde skulle finnas där nu när jag går igenom detta. Jag har fått kommentarer som: "hör av dig om du behöver prata", "jag finns här för dig, bara ett samtal bort". Det är jättesnällt av dem att säga så men det är mycket lättare för mig om de ringer eller kommer förbi på en kopp kaffe. Nu blir det jag som måste höra av mig till "alla"och det orkar jag inte. Jag har även vänner som jag inte trodde skulle höra av sig alls som istället varit ett stort stöd för mig. Tänk vad olika det kan vara:) Vad jag har hört så är detta inte ovanligt. Och jag menar inget illa mot de vänner som inte hör av sig. De vill mig väl det vet jag och tror förmodligen att jag inte vill/orkar prata? Men jag behöver prata och jag pratar gärna om detta. Det är ett sätt för mig att bearbeta allt som hänt och händer.

Jag ångrar att jag inte ringde oftare till min vän som miste sin pappa för något år sen eller till min vän som blev deprimerad. Det ångrar jag nu. Man kan inte göra saker ogjorda men framöver kommer jag hantera sånt här annorlunda<3 Det är såklart olika för olika personer hur de känner och då får man fråga hur just den personen vill ha det. Så tycker jag<3

Vad tycker ni? Hur skulle ni vilja att era vänner gjorde?

Spicemaster

Jag fick för några dagar sedan hem lite kryddor från Spicemaster att testa. Spicemaster säljer ekologiska kryddor och kryddmixer utan tillsatser som salt, socker, e-ämnen och smakförstärkare. 100% kryddor med andra ord. Och till bra priser. Jag blev jätteglad när jag skulle få prova produkter ifrån dem då jag gått över till att äta så mycket ekologiskt som möjligt. Alla deras kryddor odlas och skördas av certifierade producenter i bland annat Indien, Turkiet och Spanien.

Först ut för test blev fajita. Kryddmixen innehåller paprika, koriander, lök, bockhornsklöver, spiskummin, vitlök, röd chili, svartpeppar. Inget annat. Salt tillsätter du själv vid tillagningen.

Igår gjorde vi en härlig tallrik med strimlad kyckling kryddad med fajita kryddmixen, sallad, gurka, tomat, rödlök, riven ost, guacamole, creme fraiche, hummus, halloumi och tacosås. Fantastiskt gott var det.

Godmorgon!

Började dagen med rostad micromacka med massa bregott, salami milano och ost. Så gott! Och så lite kaffe på det också.

Idag ska jag till jobbet och hälsa på mina underbara kollegor. Vi har månadsmöte och det ville jag gärna vara med på så man inte missar massa info. Idag är det också "rosadagen" på jobbet. Alla som vill klär sig i rosa, vissa bakar och de som vill smaka skänker pengar till cancerfonden. Självklart kan man skänka pengar utan att äta av bakverken. Jag hade tänkt att jag skulle baka något gltenfritt/sockerfritt så det finns nyttigare alternativ för den som vill. Men jag har inte orkat tyvärr.

Igår var jag på min första lymfdränage/massage och det var jätteskönt. Det är en mjuk massage som ska hjälpa lymfvätskan att hitta nya vägar så svullnaden går ner. Jag blev även tejpad efter för extra hjälp. Fick välja färg på tejpen själv och jag valde ju såklart rosa:)

Det kommer ta några veckor innan jag får mina kompressionsstrumpor/byxor så jag var och köpte "håll in" byxor på Lindex. Gud så skönt det var att få på sig dem. Guld värt att få stöd för magen och låren. Nu kan jag promenera utan att få så ont som jag fick tidigare och jag kan gå på mycket fortare. När jag kom hem från sjukhuset så gick jag 1 km på 22 min, nu går jag samma sträcka på 11 min så det är lite skillnad.

Lymfödem

Igår var jag till en sjukgymnast/lymfterapeut för att kolla varför jag är så svullen. Tyvärr så visade det sig att att jag jag har fått lymfödem som jag var så orolig för innan operationen. Lymfödem är när en kroppsdel blir svullen pga att det samlas lymfvätska där. Det spänner, trycker och gör ont. Mitt ödem sitter i övre delen av benen, ljumskarna och nedre delen av magen. Det var ju ca 20% risk att jag skulle få det efter operationen så jag har hoppats på att inte få det. Och läkarna har viftat bort det och sagt att "det är inte så vanligt" och inte informerat så mycket om det. När jag blev svullen efter operationen så sa de att det berodde på den. När jag ifrågasatte om det kunde vara ödem så sa det bara. Ja det kan vara det, om inte svullnaden går ner så får du höra av dig. Ingen undersökning alls har det gjort! Jag trodde också till en början att det berodde på operationen men sen började jag tänka att tänk om det är ödem? Vad ska jag göra då?Jag började söka info på nätet och där stod det att ju tidigare man sätter in behandling desto bättre. Så jag ringde min läkare och kvävde att få bli kollad. Så igår var jag som sagt där. Sjukgymnasten var jättegullig och förklarade jättebra vad det innebär och hur vi ska behandla för att jag ska bli så bra som möjligt.

Jag kommer att få gå till henne varje dag under 2 veckor med start idag för att få manuellt lymfdränage/massage. Detta för att hjälpa lymfvätskan att hitta nya vägar och få ner svullnaden. Hon tog massa mått på benen och magen igår och om 2 veckor kommer hon ta nya mått för att se hur behandlingen har tagit. Då kommer hon även beställa kompressionsstrumpor/byxor till mig som jag kommer få ha livet ut.

Den största frågan till henne var. Kommer jag kunna springa igen? Och tyvärr så kan hon inte garantera detta. När jag fick reda på det så blev jag jätteledsen. Jag älskar att springa. Men mitt mål är att kunna göra det och hon sa att är det mitt mål så ska hon göra allt hon kan för att jag ska kunna göra det igen. 

Svullen mage & Lunch

Helt galet vad svullen jag är i magen efter operationen. Ser ju gravid ut;) Mätte magen på skoj för att se hur svullen jag var igår. Den visar 10 cm plus så det blir mysbyxor ett tag till. Märker att jag blir mer svullen om jag är uppe och rör på mig mycket. Men det är ju så svårt att vila och ligga still. Jag är så van att röra på mig så jag blir så rastlös av att vila. Men jag måste blir bättre på det. Igår hade jag så ont pga svullnaden så idag har jag tagit det mycket lugnare. Resultatet av det har blivit att jag inte är lika svullen. Så vad har jag lärt mig av detta. VILA! Fast inte hela tiden. Jag måste hitta en bra balans.

Till lunch idag blev det kycklingsallad med riven ost. Sjukt gott med vitlökssås till:)

Måns läser saga, test av bönpasta!

Idag var jag äntligen så pigg att Måns fick komma hem efter att ha varit hos sin pappa några extra dagar. Jag och mamma gick och hämtade honom från skolan vid 15. Det gick bra att gå men det går sakta och det är jobbigt. 1 km känns som att springa en mil, men det blir bättre och bättre för varje dag. Jag blir också väldigt svullen i magen och benen så jag behöver vila när jag varit ute och gått. Så när vi kom hem så la jag mig i soffan medans Måns gjorde läxor och sen så läste han saga för mig. Så mysigt så. Han hade också gjort en fin teckning åt mig som jag fick.

Till middag idag blev det köttfärssås med bönpasta. Jag har aldrig testat det tidigare men hört mycket om den. Den var faktiskt riktig god och Måns gillade den också. Lite mer kolhydrater men glutenfri, ekologiskt och proteinrik. Vi kommer äta den igen som variation till shiratakinudlarna. 

Äntligen hemma!

Äntligen hemma! Eller jag har egentligen varit hemma sen lördagskväll. Men det har tagit några dagar att komma i ordning och jag har varit väldigt trött så därför har jag inte skrivit tidigare. Operationen gick bra. De tog bort det de skulle(livmodern, äggstockar och lymfkörtlar). Jag var otroligt nervös innan jag åkte ner till Linköping men väl på väg i tisdags så kom det ett lugn över mig. Jag fick träffa en läkare som berättade om operationen, ta prover och träffa narkosläkaren på tisdagen. Onsdag förmiddag var det dags och då blev jag jättenervös igen. Men så möttes jag av ett underbart läkar/narkosläkarteam som tog så väl hand om mig så jag somnade lugn. Operationen var robotassisterad, dvs en titthålsoperation där de gick in med kamera genom naveln och hade 4 st titthål där de utförde själva operationen. Jätteskönt att slippa ett stort snitt. Tänk vilken teknik det finns. Nu är det bara att vänta upp till 8 veckor innan jag får provsvaren på analysen av det som de opererade bort. Håller tummarna att de inte hittar något mer.

Dagen efter operationen fick jag besök av en sjukgymnast som skulle se till att jag kom upp på benen direkt. Detta för att återhämtningen går snabbare och för att förhindra blodproppar. Så fort jag satte mig upp blev jag illamående och kräktes. Men efter det gick det att stå upp ett tag. Målet var att sätta sig upp/ställa sig upp och ta några steg en gång i timmen. Det var tufft och jag kräktes ytterligare en gång under första dagen men sen gick det lättare och lättare. Det var även tufft att komma igång att äta. Min sambo fick mata mig första dagen för att jag skulle få i mig något men sen har det gått bra och nu äter jag nästa som vanligt.

Det jag kämpar med just nu är att lära mig kissa igen. Ja det låter kanske konstigt men urinblåsan blir lite sur när läkarna är där omkring och pillar och puttas;) Så jag har en suprapubisk kateter(kateter genom bukväggen in till urinblåsan) för att hjälpa till på traven nu i början. Jag stänger katetern på dagarna och försöker kissa som vanligt var 3:e timme och tömmer sen via katetern efter. På natten nu i början är katetern öppen och jag kopplar till en påse som jag kissar i. Jag skriver upp hur mycket jag kissar själv och hur mycket jag tömmer via katetern. Innan jag får ta bort katetern måste jag kunna kissa minst 1,5 dl varje gång och då också tömma max 1,5 dl via katetern. Det brukar ta ett par veckor. Ja det är bökigt och drygt men ett måste. Ska bli så skönt när det är över.

Som toppen på moset så måste jag även ta Innohepsprutor under 28 dagar för att förhindra blodproppar. Jag är spruträdd men dessa är det en så liten och fin nål på så den funkar. Men jag skulle aldrig kunna ta den på mig själv som vissa gör. Nej det är faktiskt min snälla sambo som tar dessa på mig. bara 21 st kvar...