Mitt 2014

Mitt 2014 har varit omtumlande kan man säga. Första halvan har jag nästan glömt vad jag gjorde på då andra halvan har dominerats av min cancer. Jag fick gå tillbaka i bloggen för att se vad jag gjorde innan cancerbeskedet. Så här kommer en liten summering.

Under januari körde jag en utmaning med burpees. Riktigt skoj att köra denna övning som jag har lite hatkärlek till:) 

I mars var jag på blogger boot camp. Så himla skoj! Längtar till nästa.

I maj var vi till Barcelona. Första gången jag flög, super nervös var jag men det släppte så fort vi lyfte. Jag älskade Barcelona och vill tillbaka dit. Några dagar innan vi åkte gjorde jag mitt rutin cellprov som vi kvinnor gör vart 3:e år. Att det skulle förändra mitt liv hade jag ingen tanke på alls.

Midsommar firade vi som vanligt i Älvkarleby. Älskar att vara där. Så underbar natur. Måndagen samma vecka var jag till kvinnokliniken och gjorde en extra kontroll då mitt cellprov hade gett utslag. När jag var där så sa läkaren att jag kunde vara lugn. Det är inte cancer utan cellförändringar. Hon hoppades att provsvaren skulle komma innan hon gick på semester 2 v senare annars skulle jag få reda på svaret när hon var tillbaka.

Sista veckan på semestern var jag och Marko i Göteborg och hade några underbara dagar där med fint väder, god mat och dryck. Att få avsluta semestern där var toppen.

Samma dag som jag började jobba efter semestern så ringde det ett hemligt nummer på mobilen. Jag brukar aldrig svara på hemligt nummer men kände att detta måste jag svara på. Det var en sjuksköterska från kvinnokliniken som ringde. Hon ville boka in en tid omgående med mig för en läkare ville informera mig om mina provsvar. Vi bokade in en tid dagen efter och hon sa att det är bra om jag tar med mig någon. Då visste jag vad som väntade. Tisdagen den 15 juli kl 9.00 fick jag mitt cancerbesked. Jag hamnade i en bubbla där jag slöt mig inne. Hade svårt att få in i huvudet att jag hade cancer. Fredagen samma vecka gjorde jag skiktröntgen och magnetröntgen för att se om/hur mycket den hade spridit sig. Några dagar efter det så gick jag ut här på bloggen om min cancer. Det har varit ett sett för mig att bearbeta vad som hänt och ni har varit ett sånt otroligt stöd.

Utan mina nära och kära hade jag inte klarat de första veckorna. Min sambo har stöttat mig genom hela resan och varit med mig på alla besök<3

Min syster har betytt mycket för mig också. Hon har terroriserat mig varje dag med sina telefonsamtal<3

Sen har såklart mamma, pappa och övriga familjen varit där för mig och mina underbara vänner. Ett speciellt tack till min fina underbara vän Annika och hennes sambo Mikael. Sen får jag inte glömma min underbara kollegor som har låtit mig gråta, skratta, prata och bearbeta allt som hänt. Ni har kärleksbombat mig varje gång jag kommit och hälsat på på jobbet med era kramar. Och tack Lasse för dina peppande sms<3. Tack för alla kommentarer och mail som alla ni läsare skrivit här på bloggen och på instagram<3.

1 oktober opererades jag för livmoderhalscancer. Det blev en robotassisterad operation. Det gick in med kamera genom naveln och hade 4 titthål som de opererade igenom. De tog bort livmodern, äggstockarna och gjorde en lymfkörteluttömning. De tog bort 49 lymfkörtlar i bäckenet.

Under 28 dagar efter operationen fick jag ta innohepsprutor för att minimera risken för blodpropp. Min sambo fick ta dessa på mig då jag aldrig skulle klara att ta dem själv. Spruträdd är jag också men det gick bra.

Första veckorna efter operationen var jag väldigt svullen. 

Det visade sig att jag fått lymfödem pga de tagit bort så mycket körtlar på mig. Så jag fick lymfmassage och har nu fått kompressionsstrumpbyxor som jag kommer få ha livet ut. De visste inte om jag skulle kunna springa igen. Men jag har sakta med säkert tagit små steg och har som mest sprungit 3,4 km. Jag ser milen långt där framme och jag ska dit!

Min son Måns har såklart betytt allt för mig under resan och det är han jag har kämpat för.

11:e november ringer läkaren från kvinnokliniken och berättar att mina provsvar från operationen har kommit. Det har inte hittat någon med cancer och jag är färdigbehandlad. Lyckan som kom över mig var underbar. Ingen cancer kvar i kroppen! Men nu börjar min resa tillbaka. Det har varit omtumlande och mycket känslor som har kommit och gått. Har varit sjukskriven på heltid fram till nu. Börjar jobba 2 januari på 25% och ska sakta men säkert ta mig upp till heltid igen. Även om jag är färdigbehandlad så kommer jag få gå på kontroll var 3:e månad första 2 åren. Därefter blir det varje halvår upp till 5 år. Och sen varje år livet ut. Tankarna på cancer kommer jag ha med mig hela tiden. Rädslan för återfall också. Men jag är alltid positiv och nu blickar vi framåt. Nytt år, nya möjligheter!

Önskar er alla ett gott nytt år och hoppas ni följer med mig under 2015 också:)